Fondrådet

Nytt fondråd från hösten 2012

 

Nya-fondradet1Fondrådet (stående från vänster): Kjell Larsson och Samuel Rotstein (sittande) Carolina Barklund och Britt-Marie Bernhardson.

 

Gamla-fondradetTidigare fondrådet (från vänster): Samuel Rotstein, Lena Sharp, Carolina Barklund och Kjell Larsson.

”Gör tillvaron bättre för varje individ”
– intervju med Samuel Rotstein

”Det är inte bara det där med tumören”, säger Sam. ”Cancer påverkar hela din livssituation och din familj, dina vänner liksom ringarna på vattnet. Därför måste vi också försöka se till helheten och behandla den utifrån individens specifika situation. Så långt det går”.

Sam, eller Samuel som det står i födelseattesten, kom in på onkologi i slutet av 70-talet efter att ha fått sin läkarlegitimation. Mycket berodde på en intressant, och annorlunda, kurs om området där Sam särskilt fäste sig vid hur man måste tänka och agera när människor hamnat i svåra situationer.

”Visst är det ibland tungt att arbeta med detta” säger han. ”Men vad som driver mig är att det i alla situationer finns väldigt mycket man kan göra för att göra tillvaron bättre för varje individ. Behandlingarna utvecklas ständigt och blir allt mer framgångsrika. Och omvårdnaden utvecklas också”.

Men vad kan då en liten fond, som Ulrikas fond, betyda? Finns det inte tillräckligt med resurser redan? ”Visst, svarar Sam, är det stora resurser som går till cancerforskningen. Men det är också stora, svåra problem att lösa. Och det tar lång tid. Ulrikas fond handlar om något annat mer praktiskt men också viktigt. Att göra vardagen enklare för alla berörda genom att stödja också små, praktiska åtgärder för att förbättra vården för patienter och vårt arbete här.

”Det ska inte vara klinik och forskning utan forskningen skall vara i kliniken”
– presentation av Britt-Marie Bernhardson

Britt-Marie är född och uppvuxen i Södertälje och har en lång och mycket varierad erfarenhet av sjukvård. Efter några år som sjukvårdsbiträde arbetade hon som mentalsköterska på det då nya Huddinge sjukhus. Därefter studier till sjuksköterska och arbete på medicinavdelningen på Södertälje sjukhus. Där väcktes intresset för cancervården och snart därefter hade hon tagit både steg 1 och 2 som specialistsjuksköterska och började arbeta inom behandlingsavdelningen på SöS.

Vid den tidpunkten fick hon också en förfrågan att vara med i ett forskningsprojekt med målet att förbättra integreringen mellan den kliniska vården, universiteten och forskningen. Ett område där hon själv sett och upplevt många glapp, varför det var ett lätt val att börja bidra i det projektet. Forskningssidan har därefter hela tiden varit en del av hennes arbete. Dock alltid kombinerat med en nära kontakt och handfast arbete inom den kliniska sidan. År 2008 lade hon fram sin avhandling ”Smak och luktförändringar under cytostatikabehandling” och arbetade sedan en tid som post doc vid University of Alberta, Kanada.

Just nu är Britt-Marie forskningsledare deltid för ett projekt som undersöker smak och luktförändringar och nutrition. Dessutom arbetar hon 40% på Ersta Sköndals Högskola som lektor. I sin parallella roll som sjuksköterska arbetar hon med utbildning inom och utanför kliniken samt håller kontakterna med andra vårdgivare som hemsjukvård, palliativa enheter men också primärvården.

För Britt-Marie har den kliniska anknytningen alltid varit viktig. Som hon säger ”Jag har sett och understryker hur viktigt det är att kontakterna mellan klinik, forskning, och utbildning ständigt utvecklas. Jag har själv sett och är helt övertygad om att ett nära samarbete och bra kontakter dem emellan är helt nödvändigt för att också kunna öka patienternas och de anhörigas välbefinnande”.

”Förbättra vardagen för alla berörda”
– intervju med Lena Sharp tidigare medlem i fondrådet

Lena har lång erfarenhet av sjukvård som undersköterska, sjuksköterska, chefssjuksköterska och nu som områdeschef. Hon har också doktorerat i medicinsk vetenskap. Men hon hävdar bestämt att hon är bra på att vara lat. Fritiden handlar mycket om att umgås, att läsa och att vara ute. ”En vacker dag barfota på bryggan vid sjön i Hälsingland, det är fantastiskt”, säger hon.

Lena kom, av en slump, in på onkologi när hon var i avslutningsskedet på sin sjuksköterskeutbildning år 1984. ”Nästan alla blivande sjuksköterskor ville vid den tiden arbeta med nyfödda på BB. Och det ville jag också. Så vi fick fördela de få praktikplatserna genom att dra sticka. Jag drog det kortaste strået och hamnade på Onkologen. Men den förlusten visade sig vara en högvinst! Öppenheten och värmen i vården på Onkologen, omtanken om livssituationen för hela patienten inklusive familj, den humanism som fanns och finns där. Tillsammans har allt detta gjort att jag därefter sett detta som min plats i arbetslivet. Det är också fantastiskt att få vara med och se hur resultaten av allas våra ansträngningar fundamentalt har förbättrats över tiden, såväl när det gäller att rädda liv som att förbättra vardagen för alla berörda”.

”Men, fortsätter Lena, mycket mer kan göras inte minst när det gäller att göra vardagen mer individanpassad och flexibel. Många goda idéer och praktiska lösningar finns på enskilda områden inom våra kliniker, i Sverige, i Europa, i världen. Och vi kan alla vinna mycket på att samla upp, förfina och sprida dom inom våra kliniker.

Vi undersköterskor och sjuksköterskor jobbar rätt mycket i det tysta. Men vi ser eller anar ofta vad som kan göras bättre. Vi måste bli bättre på att lyfta fram vår kunskap. Och här kommer Ulrikas fond att kunna spela en bra och viktig roll. Den kräver inte mycket administration. Den inriktar sig på Danderyd, den jobbar i den lilla skalan, inga projekt är för små. Och den kan hjälpa oss att ta hem men också sprida nya idéer”.